Amatörradio - vad är det? 

                                                                        




Sändareamatören är specialist på radiokommunikation, med stor erfarenhet av både elektronik och vågutbredning. 



Historik
Amatörradio har funnits sedan radions barndom. Sändareamatörer utforskade våglängder som de kommersiella användarna ansåg vara oanvändbara.
I början av 1900-talet, på pionjärtiden, var all utrustning hembyggd.
Efter andra världskriget fick radioamatörerna tillgång till utrangerad militär utrustning, som anpassades för amatörbanden.
På 50- och 60-talet fanns amerikanska amatörradiomottagare och sändare att köpa för den som hade råd. Färdiga byggsatser var ett sätt att få igång en station till överkomligt pris.
På 70-talet blev japanska tillverkare världsledande inom amatörradioindustrin. Hembyggandet reducerades till att omfatta tillbehör när fabrikstillverkad utrustning blev alltmer effektiv, kompakt, komplicerad och därmed svårare att likställas med något hemgjort. 
Under 80-talet hade tekniken utvecklats så att intresset för små batteridrivna transceivrar, ökade, så att t.ex. dessa lätta kunde tas med i naturen eller på resan. Lusten att göra något själv har kommit tillbaka, nu i form av små projekt vid sidan av den "stora" radiostationen.
Antenner av yagi-typ (riktantenner) finns färdiga att köpa men trådantenner i olika utföranden tillhör ett område som fortfarande är öppet för "gör-det-själv". De anpassas i regel efter lokala förhållanden.
I början dominerade morsetelegrafin men numera används många olika sändningssätt. Dagens teknik har revolutionerat amatörradion och utvecklingen går snabbt inom digitala trafiksätt och med satelliter.


Användningsområden
Radioamatörernas kommunikation ska vara av personlig eller teknisk karaktär och rikta sig till en annan amatör, ingen rundradio alltså. Radiostation får inte kopplas till telefonnätet, men för dataöverföring finns ett internationellt radiolänksystem tillgängligt. Man får även utnyttja relästationer för mobil trafik och satelliter avsedda för amatörradio.
Möjligheterna för radioamatörer har ökat med åren. Den tekniska utvecklingen främjar kvaliteten på utrustningen, effektgränserna har höjts och nya frekvensband har ökat möjligheten till att kontakta en viss del av världen vid en given tidpunkt. I Sverige finns drygt 10000 licensierade sändareamatörer och i hela världen ett par miljoner. Det finns alltid någon att ta kontakt med när man slår på kortvågsstationen, oavsett tid på dygnet eller dag på året.


Anropssignal
Varje sändareamatör får en personlig anropssignal, som i Sverige oftast börjar med SM eller SA, följt av distriktssiffra (5 för Östergötland) samt två eller tre bokstäver, t ex SM5RN, SM5AZS. Den fungerar över hela världen för att identifiera personen bakom mikrofonen eller telegrafnyckeln. Engelska språket används vid internationella kontakter och en uppsättning specialuttryck och förkortningar underlättar för den som inte behärskar språket så väl.

Vad gör sändaramatörerna?

DX-arna gillar att kontakta avlägsna, gärna glest befolkade områden. Andra lär sig hur radiovågornas utbredning på varje våglängd varierar med dygnstid, årstid och solfläckar. Några vässar sin utrustning till gränsen för vad man kan åstadkomma och studsar signalerna mot månytan. Andra övar sina kunskaper i främmande språk i anspråkslöst småprat. Många kombinerar intresset för datakommunikation med radiohobbyn och utnyttjar "digipeaters", relästationer för datasignaler. Vissa är i daglig kontakt med vänkretsen över hela Sverige, eller andra delar av världen. Telegrafientusiasterna håller farten på korta och långa (morse) uppe med likasinnade. Sommartid drar man kanske ut i naturen med en liten batteridriven radiostation. De tävlingsinriktade kämpar om att få flest och mest långväga kontakter under en begränsad tidsperiod eller springer i skogen med pejlmottagare för att hitta gömda sändare. Somliga trivs dock bäst vid lödkolven och experimentbänken. Amatörradio är en mångfacetterad hobby!

Vad har man för utbyte av hobbyn?

Man lär sig om elektronik och vågutbredning, uppövar sin trafikteknik och uppfattningsförmåga, blir bättre i främmande språk, får utlopp för sin tävlingslust och hittar alltid någon att prata med. Engagemanget kan ha sina toppar och dalar under åren, men amatörradiolicensen släpper man inte gärna. Anropssignalen blir lika viktig som dopnamnet.

Vad får man prata om?
"Tekniska meddelanden och personliga meddelanden" säger föreskrifterna. I praktiken allt som inte uppfattas som stötande av personer som avlyssnar trafiken. Förbud råder därmed för rundradiosändning med t ex musik, reklam och det är normalt ej tillåtet att förmedla meddelanden åt andra.

Var får man sända?
På lång- och kortvåg i tio "områden": 137 kHz, mellan 1,8 - 29,7 MHz och på VHF/UHF i banden 144, 432, 1296 MHz och vissa högre frekvenser.
Numera är även 50-52 MHz frisläppt för radioamatörer.


Hur hög effekt får man ha?

Högst 1000 watts uteffekt från sändaren.
Undantag: 150 watt  på 10 MHz-bandet, 
                   1 watt  ERP på 137 kHz och 
                0,1 watt  på 2320 MHz-bandet  (13cm-bandet). 
 

Vilka sändningsslag används?
- Telefoni med trafiksättet SSB för bästa räckvidd och bandbreddsekonomi,
- FM-telefon är vanligast på VHF/UHF-banden,
- Morsetelegrafi (se nästa stycke),
För ovanstående trafiksätt behöver man inte datorstöd. 
- Bildöverföring med smalbands-TV (SSTV) eller fax.
- Ordinär bredbands-TV (ATV) kan förekomma på UHF men är ovanlig.
- Fjärrskrift: RTTY och AMTOR eller PACTOR (som har felkorrigering).
- Paketradio (=datatrafik) med ett väl utvecklat internationellt länksystem.
Dessa digitala överföringssätt förutsätter datorstöd.
 

Varför används telegrafi?

Signalerna är lättare att uppfatta i brus och störningar och de
upptar minimal bandbredd. Det är relativt enkelt och billigt att bygga en radiosändare för enbart telegrafi. Med hjälp av ett internationellt förkortningssystem klarar man sig med begränsade språkkunskaper. Till detta trafiksätt behöver man INTE använda dator.


Vad handlar paketradio om?

Ungefär som trafik på Internet, men mycket långsammare: e-post, filer, bilder, diskussionsgrupper mm. 

 
Hur långt bort kan man nå?
På kortvåg till varje plats i världen, men inte när som helst. Det beror på tid på dygnet, årstid, solfläckar, norrsken och använd våglängd.
Den våglängd som fungerar väl inom Sverige är inte lämplig för interkontinentala förbindelser och tvärtom.
På VHF och UHF når man med riktantenner (yagi-typ större TV-antenn) vanligen 100-500 km beroende på vädret upp till en mils höjd. Tillfälliga reflekterande skikt kan flerdubbla den siffran. Via amatörradiosatelliter når man dock andra kontinenter.


Räcker det med en enkel, billig radiostation för detta?
Ja, vid gynnsamma omständigheter. Även om 100 watt är den vanligaste sändareffekten går det ofta att få kontakt med så lite som 10 watt.
Upp till 1000 watt får användas när det behövs,
(undantag finns, se ovan under rubriken "hur hög effekt får man ha?)"


Får man ta med radiostationen utomlands?

Ja, de flesta europeiska länder accepterar svensk licens för tillfälliga besök. Andra länder har ett särskilt ansökningsförfarande.

Hur får man amatörradiolicens?
Certifikat och tillstånd att inneha radiosändare utfärdas av Riksföreningen Sveriges Sändare Amatörer, SSA eller av Post- och Telestyrelsen efter att man har avlagt skriftligt prov i radioteknik, reglemente och elektriska säkerhetsföreskrifter.  

Hur blir man licencierad sändareamatör?
Grunden för en radioamatör är intresse för tekniska experiment, kontakter med andra människor eller språk. Vem som helst kan bli sändaramatör om intresse finns att lära sig.
Radioklubben ordnar kurser som leder till att man kan ta prov för att erhålla certifikat (se nedan)


Var kan man avlägga proven?

I Norrköpings Radioklubbs lokal på Nelinsgatan 24 för auktoriserad provförrättare. Kontakta någon i styrelsen för att avtala om tid, och om hur Du kommer in till vår klubblokal.

Vad kostar det att utöva hobbyn?

Administrerande myndigheten Post- och Telestyrelsen har tidigare tagit en årsavgift för radiotillståndet. Fr.o.m. 2005 är denna avgift borttagen, alltså tillståndsavgift. 


Vad kostar det?
En begagnad radiostation kan fås från 1000 kr och uppåt.
Fabriksny, normal kortvågsradio kostar mellan 8000 - 25000 kr.
Fabrigsny avancerad "fullfjädrad" radiostation med många finesser kostar
mellan 40 tkr - 100 tkr.
Genom radioklubbens medlemmar kan man få hjälp att hitta passande apparater och råd med antennuppsättning.


Var kan jag läsa mera?
Riksföreningen Sveriges Sändareamatörers medlemsavgift är 440 kr/år för vuxna, 170 kr/år för ungdom under 17 år. Medlemskap inkluderar tidskriften QTC och förmedling av QSL-kort över hela världen.
Besök även SSA, Sveriges Sändareamatörers hemsida: http://ssa.se/

Vad kostar ett medlemsskap hos NRK?
I Norrköpings Radioklubb är årsavgift 300 kr för vuxen och 150 kr för ungdom under 25 år. Och då får Du dina QSL kort sända till radioklubben.


 

 

Solar Terrestrial Data


Created by PA4RM
SK5BN.se - Norrköpings Radioklubb, Copyright